Student med barn

Han hittade en morot i kylskåpet, vi tog den, skalade den och när han fick tillbaka den sprang han och gömde den.

Fyra pojkar i ettårsåldern trängdes kring en bok med traktorljud.

Åtta vuxna trängdes kring ett bord med fikabröd.

Vi har helt enkelt varit på ettårs kalas. Kuligt värre!

De flitiga öppna förskolan besökarna är på radio och med i tidningar.

Har varit hos tandläkaren. Lagat en tand. 1009 kr för 10 minuter. Man blir ju imponerad av taxan. Och lite rädd för att få fler hål.

Tog ingen bedövning, det gjorde inte heller så farligt ont. Är man tuff så är man!

Imorse, efter frukost i goda vänner lag, satte vi oss vid varsitt instrument och spelade.
Jag vid pianot, Oscar med gitarren. Vi spelade och sjöng Winnerbäck. Hur mysigt som helst. Polarn påtade mest på med sitt. Ibland ville han vara med. Sen, när ju nutit nog, gick jag till skolan.

Så var parketten invigd med mammas fina färgpennor.

Grattis Bostaden.

Jag intervjuar vigselpar för min kandidatuppsats. Det är väldigt spännande. Det ger mig insikt i dessa människor liv. I deras Gudsbild och bild av kyrkan. I deras upplevelser av kyrkorummet. Av människors upplevelser av kyrkorummet. Det är ju inte så konstigt, det är ju det jag är ute efter.

Men jag trodde inte att jag skulle lära mig så mycket om mig själv av att prata med dessa. Av att inte prata. Av att lyssna. Det är nyttigt. Jag lär mig att andra pratar mer om jag pratar mindre. Och då blir det också mer spännande. Jag lär mig att jag är genuint intresserad av andra människor. Jag lär mig att människor är öppna och trevliga.

Jag får mycket att stå på. Det slår faktiskt nästan den praktik vi haft i avseendet att möta människor. Att ha dopsamtal och vigselsamtal, själavård och sorgehus känns enklare nu. Först nu har jag fått mött dessa människor själv. Och inte som praktikant. Jag är ju inte präst när jag möter dem, jag är student. Men jag kan ändå tänka mig hur det skulle kunna bli. Själva ramarna är ju liknande, även om innehållet och fokus i samtalet är något annorlunda.

Jag känner mig mer redo för att bli präst, och det är väl meningen med en utbildning? Att bli förberedd.

Lillkillen behövde bara se pappa lossa muttrarna en gång så var han där med fälgkorset och skruvade och stånkade på huk han också.

Idag åkte vi till biltvätten efter vi bytt däck. Vi tänkte att det kunde vara en kul upplevelse för Folke att åka i Automattvätten. Det var det bestämt inte. Hela stunden vi satt där skrek han hysteriskt och krälande från famn till famn. Det var visst inte alls roligt. Och vi som tänkte att vi skulle ha det trevligt. Det var inte alls meningen.

Stackars liten. Och inte kunde vi kliva ur bilen heller och få bort det hemska.

Han var minsann lite lätt skärrad när vi väl var klara...

Note to self: Åk aldrig mer automattvätt. Håll dig i "Gör det själv-hallen".

Oscar sjunger med Prod Marys melodi:

"Puddin, puddin, puddin on the rainbow!"

Hur kunde det bli så fel?

Eftersom våra mobiler tar bra bilder använder vi allt för sällan systemet. Men idag när jag fotat lite hittade jag dessa bilder från Fs födelsedag.



Censur!



Spegelglans!



Och ett litet blåbär!

Oh vilken ljus blixt!

Efter besöket på Operan fortsatte vi i samma anda med Älgfile, hasselbackisar och kantarellsås.
Det var absolut godkänt enligt lillkillen. Köttet slog tillochmed tomat och avokado vilket inte mycket gör.

Helst äter han ju bara grönsaker och frukt. Om han får välja. Det kan bli en kamp. Men vi tröstar oss med vissa barn inte ens gillar sånt.

Idag var vi på Norrlands Operan och såg Peter och Vargen. Det var en konsert med symfoniorkestern med filmen baserad på boken. Fint ska det vara.

När vi tittar på film här hemma så brukar lillkillen palla omkring sju minuter, max 10. Men han satt som klistrad hela filmen och var helt uppslukad av musiken! Helt stilla i närmare förtio minuter! Måste nästan vara världsrekord?! Konserten var väldigt roligt. Känns som en kul grej att göra! Mer kultur till barnen.

Tyvärr blev jag lite besviken på personalen som först sa att vi inte fick ha med skötväskan och sedan sa att "om barnen börjar gråta, måste ni gå ut!"  Tråkigt att barnen inte ryms i de finare salarna. Inte ens när det är familjemärkta evenemang.

Lärjungarna visade bort dem (barnen) men Jesus sa: "låt barnen komma hit till mig, och hindra dem inte".

Gör som mamma och pappa gör, inte som lagen säger. Leker med mobilen när han kör bil. Ajaj!



Är det verkligen lagligt?!

Ikväll åt vi middag ute. Vi grillade tillsammans med våra goda vänner småbarnsföräldrarna. (Siverts)
Det var väldans trevligt om än det blev lite sent och lite mörkt. Man lär sig. Nästa gång är vi ute ännu tidigare i förväg. Men kidsen gillade korven och lillkillen åt nästan en hel. Oboyen var inte heller så illa.

Nu är vi sådär mysigt inrökta och lite fnasiga i huden efter en kväll i höstmörkret.

Idag har jag inte varit ledig. Jag har varit hemma med killen. På pappret har jag studerat 100%. Maken har arbetat. Så jag och lillkisen var på Öppna förskolan på Klossen och hängde lite. På eftermiddagen var vi på Biblo. Lånade hem massor av böcker. Det blir alltid för många böcker. Alltid minst en halvmeter långt kvitto.

Det är roligt att se Folke interagera med andra. Han är inte rädd. Han är trygg. Det är fint att se att han vet att vi finns där för honom. Han är glad och öppen mot andra barn. Han vill gärna leka med andra (eller med det andra leker med) och vill ofta bli upplyft av någon annans mamma. Jag tror att jag läst någonstans om att blyga barn är tryggast. Men vad gör det då mitt barn till? Jag antar det är för att försvara de föräldrar som har blyga barn. Att det inte är något fel med att ha ett blygt barn. Men vad jag kan tolka lillkillen är det hans trygghet som gör honom säker i världen. Jag vet inte. Klart det är sött och fint med blyga barn. Men jag är glad att lillkillen är så frammåt. Han är så social och glad. Jag antar att det beror på att han inte har så många dåliga upplevelser som motsäger det. Lite arv, lite miljö integrerat i honom.

Jag har ändå kunnat plugga några timmar idag. Bestämde mig för att läsa det roligaste först. Varför ska man spara marsipanen till sist? Det blir ju bäst om man blandar?

Min fantastiske man kliver upp arla morgon och sätter på ugnen. Vi somnar om lite, Folke leker, springer helst ut i köket och tittar på den lysande ugnen. Vi tittar alla tre på Timmy Lamm i sängen och bara myser. Den fantastiske pappan bakar ut sitt bröd och gräddar det. Och så har vi rykande färskt varmt surdegsbröd till frukost som smöret smälter på.

Det är njutbart!

Degen sätter han alltid kvällen innan. Ikväll är det jag som satt degen. Jag har inte riktigt rutin och degen vart tung och inte så lätt och luftig. Lite för grov, lite för bastant. Men ja. Det blir säkert gott ändå!

Det finns fyra vackra flickor, de bloggar. En av dem känner jag. De andra tre inte. Men det är en himla rolig och bra blogg. De är komiker och feminister. Gör radio, musik, och annat av värde. Två heta tips är dessa två. Själv hade jag inte tänkt blåsa upp någon av dessa hysteriskt sönderpratade nyheter, men de gör det på ett bra sätt!

Sossesång (Håkan Juholt)

Jobbig religion (Steve Jobs)


Bloggen heter förresten Smaskigt Fakta!

Det finns inte jättemånga sätt att träna när man vill ha med sitt barn (eller jo, det finns det säkert om man är påhittig men inte så många konventionella, och särskilt inte om man inte vill lägga stora pengen på gymkort.

Gå, Springa eller cykla är valen. Vi valde en cykeltur på frostiga vägar.



Lillkillen myste i sin kärra.



Såhär förväntansfulla och glad ser vi ut när vi just åkt iväg.



Jag är förvånad över kvallan på bilderna med tanke på att vi tog dem med hjälp av näsan med min smartphone. Den smarta telefonen har touchskärm och det funkar inte med fingervantar. Då det var svinigt kallt ute och ingen av oss ville ta av oss vantarna, så tar man vad man haver. I detta fallet näsan.

Ibland behöver man kliva ur sina bekvämlighets zoner. Det märks att det var länge sedan jag gjorde det sist. Jag gör en intervjustudie och inte visste jag att sånt kunde få mig att skaka. Men jag tycker att det är bra. En bra träning inför framtiden. Allt för forskningen, eller var det för konsten?

Slutsats: Människor är bra trevliga, inget att vara nervös inför!

Oscar: Köpte vi italienska äpplen eller vad blev det?
Elin:  Ja, jag köpte ett.
Oscar: ... Japanskt päron?
Elin: Ja vi köpte väl inga andra päron?
Oscar: Jo men äpplen?
Elin: Jaha. Vi köpte svenska.

Ibland är kommunikationen inte rak. Utan snårig.

Visste ni att man får en rejäl Brainfreeze av att cykla i frostig hjälm?
Såhär smart hänger jag fast min helmut när jag parkerat på Campus.


Dammen hade dessutom frusit till is. Det verkar visst bli vinter i år igen.

Vi hittade den här leksaken idag. Skulle köpa present till en av Folkes små vänner. Köpte dock inte produken "Djur i bur". Kändes inte riktigt okej.

Folke däremot var helt salig, det fanns ju hur mycket leksaker som helst att leka med!

Den lille killen lär sig nya saker varje dag. Idag lärde han sig att trycka på sin "Push-and-go-bil" så att den slirar iväg med full fart. Han lärde sig också fylla en liten flaska med vatten i badkaret och hälla ut. Han lärde sig också ta ner pappas tangentbord och pausa låten med mellanslag. Han hittade en fruktskål och la ett äpple i kastrullen vid spisen. Det kan verka trivialt men för någon som inte upplevt det innan, så är ju hela livet första gången. Att få uppleva det med någon annan är fantastiskt stort. Man blir tacksam för livets alla under.

Det är för mäktigt för att vara sant. Lite svindlande tankar. Att den där killen kommit från ingenstans. Och bara lärt sig gå. Äta själv. Dricka själv. Dra ur badkarsploppen. Sätta tillbaka den igen. Vrida på spisen. Sätta ingång diskmaskinen. Tvätta händerna i toaletten. Läsa böcker. Öppna kylskåp. Motentera ihop assistenten. Bulta. Lyfta på locket till plocklådan istället för att försöka pricka rätt kloss i rätt hål (man får ju inte vara dum).

och så himla mycket mer.

Gäller inte parkeringsregler för p-lisor? Hur kommer det sig att de som ger andra böter för att de betalat för kort tid inte ens behöver stå på en riktig ruta? Två gånger har jag cyklat förbi en bötfällande parkeringsvakt och båda gångerna har de parkerat uruselt? Idag stod bilen framför Hotell Björken och förut stod den parkerad FRAMFÖR AKUTEN! Ingen människa har väl rätt att parkera framför akuten? Hur skulle det se ut om vi hade cyklande poliser på gågatan där ingen annan får cykla?  Det är väl rimligt att också anställda på UPAB följer gällande anvisningar? De kan väl också lära sig parkera och om ingen plats finns, kanske inse att det behövs fler platser vid akuten och sjukhuset? (idag fanns det helt klart platser). De bör ju inte hindra framkomligheten för varken utryckningsfordon eller andra bilar?

På tal om gågatan. Finns det något vettigt alternativ för den som vill cykla genom stan förutom gågatan? Själv har jag inte hittat någon annan säker väg. Antingen hamnar man på bussgatan eller där det är tät biltrafik. Folk cyklar väl inte på gågatan för att de inte har något bättre för sig. Det beror väl på att människor vill ta sig förbi och genom stan men inte har något annat alternativ.

Är Emmas blogg. Emma är teologstudent precis som jag. Vanligtvis är hon min granne men nu, bloggar hon från Sydafrika där hon gör Minor Field Studies. Det är lite spännande att läsa om livet som utbytesstudent, förutom det faktum att hon är en himlarns trevlig tjej som har Ordets gåva!

blev förresten väldans god. Tyvärr började morgonen lite väl tidigt, men vad gör väl det. Jag kom iväg himlarns tidigt till skolan och det är ju alltid bra. Var framme innan biblioteket ens öppnade. Och ute var det bara 2,5 grad.

Idag har vi pratat om Nietzsche. Det är spännande. Jag läser en kurs som ger mycket matnyttigt men ämnet är inte direkt lätt för det. Innan det pratade vi om Traktarianismen och hur högkyrkligheten kom från england. Läste också lite om kyrkorummets teologi.

Det är värst vad man blir bildad på dagen! och aldrig drömmer man så mycket konstiga saker som efter en sådan kunskapsspäckad dag.

Såhär ser vi ut när vi är lediga! Glada!

Det går förvånadsvärt bra. Eller med en hel liten kropp över huvet. Går också. Eller med ett huvud som försöker borra sig in i ens bröst. Går bra. Med makens fötter som huvudkudde. Går fint.

Inatt fick vi inte sova vidare mycket. Men vi är glada att det inte är så varje natt. Man kan hålla sig förhållandevis pigg ändå. Men ja, det är väl en definitionsfråga. Jag somnade flera gånger på UB efter lunchen. Men så tog jag ett päron och sockerkick! så blev allt lite lättare. Det var en liten toddler som sprang runt på bibloteket också. Det var ju inte direkt för att störas av någon annans barn jag gick dit. Men då får man tänka, det kunde varit jag och mitt barn.

Inatt hoppas jag få sova relativt ifred. Fridfullt tack. Gärna nära maken, fast utan fot i ansiktet. Och utan att någon drar mig i håret.

På onsdag (alltså i övermorgon) träffas nätverket Studenter med barn på campus!

15.00 i Samhällsvetarhuset s201a.

Ta med din parvel/ de dina små och kom!

Idag var vi i kyrkan. Efter överlåtelsebönen som man ber tillsammans brukar syndernas förlåtelse komma. Men idag fick vi ingen förlåtelse. Inte heller talades det om synden. Och jag blev ledsen. För varje dag gör jag fel. Det gör säkert du också. För mig är det viktigt att inse att jag faktiskt gör fel ibland. Det blir inte som jag tänkt mig och inte som Gud tänkt sig. Det blir fel och vi vänder oss bort ifrån Gud. Då behöver vi vända oss tillbaka till Gud, komma som vi är och bli förlåtna.

För när man är förlåten, då kan man börja om.

För mig händer det dagligen.

Det märks särskilt som mamma. Jag gör fel och det blir tokigt. Men får jag då bara erkänna det, utan att någon klankar ner på mig utan accepterar mig och förlåter mig, så kan jag börja om. Och då är det så mycket lättare att vara människa.

"Det finns ingen synd" säger de i filmen Så som i Himlen. De har fel. Det finns synd, visst är det synd, men vad ska vi göra åt det?

Idag har vi imundigat lite kultur. Vi var på museum och gick på flera utställningar. Innan det var vi i kyrkan.

För någon dag sedan var grabbarna i skogen och smakade på hösten.

att ge kärlek och pussas,


att hjälpa någon stå och gå på egna ben, rakryggad,



och att dela livsglädje!

Varför i hela friden ser filmen ut såhär?

...kan det se ut såhär.

Vilken söt kille!



Vi gjorde en morgonutflykt till lekparken, såhär på helgen!



Det uppskattades av oss alla!

men av någon anledning så ser det ut som lillkillen är i lustiga huset och bilden är heltjock. Men jag hoppas att en natts vila kan göra något åt det. Så imorgon kommer en liten filmsnutt.

Spenderade förresten min fredagskväll på uni. Det var lite ödsligt och tomt. Men det är väl egentligen något positivt att folk har ett liv vid sidan om studierna. Själv hade jag mycket att göra som nu är gjort.

Jag skriver kandidatuppsats. Med svenskkyrklig vigsel och kyrkorum i umeå som fokus. Det är väldigt intressant och kul.
Som en del i detta behöver jag komma åt en del statistik. Svenska kyrkan sitter på uppsjö av siffror och en fantastisk hjälpsam och snäll kvinna på Umeå Kyrkliga samfällighets bokningscentral hjälpte mig få tag på dessa. Hon skrev ut allt och skickade till mig. Inte direkt sånt man är van vid i dessa gör det själv dagar.

Jag blir så glad när kyrkans folk är så välnliga. Det är så viktigt. Vi sprider ju inga glada budskap om vi är ett gäng surkartar...

Den här killen bestämde sig för att pastan och köttfärssåsen gjorde sig bättre på bordet än på tallriken. Och det går väl bra, men bäst gör den ju sig i magen. Han kom också på att Ruccolan gjorde sig bäst i pappans mage. Och pappan gjorde sig på det här fotot bäst vid diskbänken.

Idag har vi träffat fina vänner och en liten tjej på sex veckor som vi inte snusat allt för mycket på (eftersom vi är lite snuviga). Men söt var hon!

Idag har jag varit på morgonandakt, mässa på campus och pilgrimsmässa i ålidhem. Jag har dessutom läst om kyrkorummet och Schleiermacher. Det är tur att man i de tunga studierna får stanna upp flera gånger och hitta riktningen till Gud. Det är ju vad som ger mina studier mening.

Att läsa om kyrkoarktektur jämfört med dogmatik är som att läsa en skönlitterär bok, eller nej. En skvallerblaska. Som att se på en komediserie istället för ett tungt drama. Det ställer inte mig och min tro inför svåra ställningstaganden. Det är bara roligt. Skönt med lite ytlighet ibland!

Sandig men nöjd.

blir man glad! Då finns det alltid någon som vill leka! Folke ville inte att de skulle åka. Han grät när de gick ut genom dörren. Men det var varit väldigt roligt att få besök av Oscars fina familj! Vi träffas ju inte så ofta men när det väl blir, blir det ordentligt!



Folke fick smaka det mesta. Vi var ut en sväng på Costas och åt. Dessutom fick jag gå en sväng på stan med tjejerna i flera timmar, utan splittrad uppmärksamhet. Folke fick vara hemma med grabbarna.

Där är Folke!