Att sova med en fot i ansiktet.

Det går förvånadsvärt bra. Eller med en hel liten kropp över huvet. Går också. Eller med ett huvud som försöker borra sig in i ens bröst. Går bra. Med makens fötter som huvudkudde. Går fint.

Inatt fick vi inte sova vidare mycket. Men vi är glada att det inte är så varje natt. Man kan hålla sig förhållandevis pigg ändå. Men ja, det är väl en definitionsfråga. Jag somnade flera gånger på UB efter lunchen. Men så tog jag ett päron och sockerkick! så blev allt lite lättare. Det var en liten toddler som sprang runt på bibloteket också. Det var ju inte direkt för att störas av någon annans barn jag gick dit. Men då får man tänka, det kunde varit jag och mitt barn.

Inatt hoppas jag få sova relativt ifred. Fridfullt tack. Gärna nära maken, fast utan fot i ansiktet. Och utan att någon drar mig i håret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0