Student med barn

Det är en ynnest att få gräva sig en grop, lägga ut fällen och sedan surfa lite medans barnet sover gott i friska luften.



Och bara njuta lite!

Jag börjar känna mig gammal på universitetet. Jag är ju trots allt inne på mitt fjärde år nu. Jag har hittat min lunk. Mina rutiner. Min väg till universitetet och min plats i biblioteket. Den är jag så fäst vid att jag faktiskt kliver upp lite extra tidigt så att jag kan vara på UB just när de öppnar. Eller ja, en av de åtta. I värsta fall någon av de 12. Jag sitter alltid på hyllan. Gräddhyllan och inte bokhyllan.

Det märks att jag är gammal på universitetet, inte för att jag är åldersmässigt äldre, för det är jag sällan, utan för att jag vet hur det ska vara. Jag vet hur man ska köa i matlådebunkern trots att ingen annan verkar förstå det. För så har man köat de senaste fyra åren. Sånt ändrar man inte. Jag blir arg när någon sitter åt fel håll. Man kan ju inte bara flytta på bord. Någon ordning får det väl vara.

Jag vet att det är småsaker, men det riktigt kokar i mig när saker och ting inte är som de ska. Som de brukar. Som jag vill ha det.

Helt ärligt är det inget problem. Jag accepterar det och lever vidare.
Jag ser det mest som ett tecken på vem jag är i livet.

Den rutinerade studentmamman, thats me.

Idag är det Fettisdagen, inte semmeldagen. Imorgon Askonsdagen. Då börjar fastan.
Jag läste i tidningen att semlan är det populäraste bakverket. Kanske för att vi bara äter det en gång om året. Vi hinner aldrig lessna.

För från och med imorgon är det avsaknad och avhållsamhet av olika slag. Vi väljer att fasta. Inte för att det gör oss till bättre människor, vi blir inte frälsta för det vi gör. Ingen kommer till himlen för att man fastar. Utan för att det känns som en tydlig följd av att leva i Jesu efterföljd.

Jesus dog för min och för din skull. Det är nog den häftigaste tanken om något. Att någon har dött för min skull. Gud blev människa och dog, för att rädda oss. Det var det enda sättet. Vi kan inte rädda oss själva. Vi är ju bara människor. Gud däremot, han kan grejer han.

Men i alla fall. Jesus led, jag vill pröva på lidandets väg. Inte för att det räddar mig från evig fördömelse men för att jag tror att det kan ge mig något.

Nu är det inte så att vi ska kostfästas, nej bevare mig väl.

I fastan kan man avstå från saker som kanske inte är så nyttiga för en, som kanske för en bort från Gud. Och om man då avstår från sådana saker, kanske man kommer lite närmre Gud i vardagen. Gud däremot, han förändras inte, men vi kanske gör det.

Hos oss ska vi avstå från sötsaker (kakor, godis, chips, läsk) , kött (industrikött, vilket betyder att vilt och fisk är tillåtet) och alkohol. På söndagar är det fest och därmed ingen fasta. Blir vi bjudna hemma hos någon annan, är det tillåtet och också om vi har gäster över. Fastan ska inte göra livet hopplöst och besvärligt. Men vi ska försöka hålla det så gott det går.

Förra året slängde vi ut TVn (nej, okej, vi bar ner den i förrådet) och den har inte sett dagens ljus från dess. Det gav oss mycket livskvalitet och vi diggar SVTplay.

Lillkillen förresten, han berörs inte så mycket av fastan, han äter ju varken godis eller dricker alkohol. Vegitariskt äter vi ju ibland annars också men lunchen kommer att fortsätta innehålla kött för hans del, precis som förrut. Han älskar ju blodpudding! Mackorna kanske kommer att ha leverpastej eller skinka också.

Ska du fasta i år? Och från vad?

Det syns faktiskt inte alls, men det här är min skolväg. Någon hade bestämt att från och med nu skottar vi inte den här vägen. Faktum är att det är en bilväg men drivorna av snön hade gjort den oigenkännlig. Kanske är det så att den är så osynlig och täckt av snö att inte ens de som skottar såg den. Kanske är den bortglömt fram till våren? Det vore ju himla tråkigt.

kokar en egen soppa på egen spis. Smakar av den lite.

Eller?

Just nu går den här inlärningssången runt.

Hebrew Aleph-Bet song.

Jag håller alltså på och lär mig det hebreiska alftabetet.

Jag har idag registrerat  mig på terminens kurser. Tydligen skulle man gjort det igår, så vi får se när CSN vill vara så goda att låna mig pengar.

Jag ska i vår läsa tre kurser på 50%. För den som kan räkna blir det mer än 100%. Kanske låter det inte så smart men för att slippa läsa Grekiska igen så är det nästan det enda sättet. Och jag tror att dessa tre kurser blir mindre tuffa än att försöka skriva magisteruppsats och läsa grekiska igen år 2013.

Jag ska i alla fall läsa en kurs som heter "Bibeln i filmen". Låter inte så pjåkigt va?
Vi har fått en uppgift, jag ska inventera Youtube på filmer om Job, Jeremia och Jona.
Jag tror det blir en bra kurs, den går ju dessutom på kvällstid. Att vi dessutom förväntas läsa stora stycken ur Bibeln ser jag som gott. Sämre kurslitteratur kan man ha, alla gånger.

Förutom den ska jag läsa en översikts kurs på Gamla testamentet och Dogmatik.

Jag tror det blir en bra termin. Intensiv men bra.

Sen ska jag vara förälder också. Det ska jag se till. Strukturerade förmiddagar och eftermiddagar gör att mina tidiga kvällar blir givande. Jag studerar intensivt när jag gör det, och är ledig efter middagen.
Det upplägget har fungerat utan problem förra terminen och det krävs för att det ska fungera.

Men det är nyckeln till att vara student med barn.

Jag såg P3 Guldgalan igår. Det var bra. Det har gjorts så otroligt mycket musik under senaste året.

och ändå. Bara grabbar. Gubbar.

Inte en snippa så långt ögat kunde nå. Inte bland de som vann pris i alla fall.

Eller jo. en. Hon var med i ett band med sex killar och sa inte ett ord.

44 killar. Förtiofyra män och en kvinna.

För mig verkar det konstigt att ens denna kvinna vill satsa på musikbranchen.

Nu så!

Nu är kandidatuppsatsen inskickad.
När jag skulle göra de sista ändringarna krånglade Word och jag fick hela tiden starta om och göra om. Som tur var lyckades jag till sist spara och skicka in.

Så nu, mina vänner, är jag ledig tills nästa termin startar!

Nu är tentan inlämnad, uppsatsopponeringen förberedd. Nu väntar domens dag på Måndag (då går jag upp med uppsatsen) och tills dess är jag ledig.

Nu ska här bara mysas och gosas och has trevligt!

Nu är den inskickad, min kandidatuppsats. Till ljudet av doktorandernas spikande.
Och oj vad glad jag blev! Vilken kick!

"Att gifta sig ordentligt i en riktig kyrka -En studie av vigselpars tankar om kyrkorummet, kyrkan, vigseln och Gud"

Den med längst titel vinner! :)

Så nu väntar bara domen om några veckor.
Tills dess firar vi ljudigt!

Imorgon går tåget. Luciatåget.

Vi på teologprogrammet passar på att vara konfessionella. Vi går ut med glatt budskap och evageliserar lite bland humanisterna.

Vi har nog tillochmed en andakt innan vi börjar och högskoleverket kan inte göra något åt det! För vi gör det frivilligt och av oss själva! (Högskoleverket har nämligen bestämt att det bara är vetenskapens och upplysningens Gud man får hålla av och lära ut på ett universitet. Så det så.)

Idag bjöd vi in lite vänner på julfika. Himlars trevligt. Helt klart värt ståhejet innan. Och jag tänker såhär, bakat hade vi ju gjort ändå. Och städat, ja det var minsann på tiden. Utemöblerna, ja de har vi inte i vardags till vardags men det krävdes ingen större kraftansträngning för det.

Barnen spelade fyrhändigt och höll stämningen uppe.

Det gör vi gärna igen!

Det går en bro från tro till ro.




Det finns en väg till himmelen,

Den vägen börjar här, den börjar nu.
Vart än den går, den går till Gud.

Bara så att du vet!

Ännu ser vi en gåtfull spegelbild;
då skall vi se ansikte mot ansikte.

1 kor. 13:12

43 sidor redan, Elin. Vart ska detta sluta?

Vart är vi på väg?

Och hur ska det gå?

Jag har redan spräckt minimigränsen och är långt ifrån klar.
Stackars den som ska läsa min uppsats till nästa seminarium...

Jag skulle kunna skriva en avhandling. Den studie jag gjort för min kandidatuppsats skulle kunna räcka för att doktorera på.

Det är så mycket jag vill ha med. Jag vill ju inte släppa vissa trådar, bara för att det är ont om tid.

Men det går bra. Jag är strukturerad och fokuserad och det går hela tiden frammåt. Men ja. Snart är det december och vips är det jul och sen nyår och så ska det läggas fram. Men det kommer nog gå alla tiders. Än så länge har jag mycket kvar att göra och det är väl för väl. Att jag vet vad jag ska göra alltså!

Var på föreläsning idag med Umeå Studentkår.

Det ska starta ett nätverk för studenter med barn och det tycker jag låter ypperligt.
Det är bra.

Forskning visar ju att studenter presterar bättre än ickestudenter. 7,6 terminer för en treårig utbildning istället för 8,1 som är vad som gäller för studenter utan barn. Och det med tanke på att de flesta säkert både är föräldralediga en tid och Vabbar. Studenter med barn tar också i högre utsträckning ut sin examen.

25% av alla kvinnliga studenter har tydligen barn medans bara 10% av männen. Inte konstigt att det är färre föräldrar på mansdominerade utbildningar och att vi är fler på kvinnodominerade utbildningar. Kanske visar det också hur mannen försörjer familjen.

Två föreläsningar för studenter med barn kommer att ges vid Umeå Universitet i november.

24/11 12-13 i Hörsal B Lindellhallen,
Hur kan barn växa genom beröm och uppmärksamhet?

och

29/11 12-13 Hörsal A Lindellhallen,
Att plugga och ha barn -hur går det ihop?


Kom vettja?
Jag tänkte gå!