Rutinerad med rutin.
Jag börjar känna mig gammal på universitetet. Jag är ju trots allt inne på mitt fjärde år nu. Jag har hittat min lunk. Mina rutiner. Min väg till universitetet och min plats i biblioteket. Den är jag så fäst vid att jag faktiskt kliver upp lite extra tidigt så att jag kan vara på UB just när de öppnar. Eller ja, en av de åtta. I värsta fall någon av de 12. Jag sitter alltid på hyllan. Gräddhyllan och inte bokhyllan.
Det märks att jag är gammal på universitetet, inte för att jag är åldersmässigt äldre, för det är jag sällan, utan för att jag vet hur det ska vara. Jag vet hur man ska köa i matlådebunkern trots att ingen annan verkar förstå det. För så har man köat de senaste fyra åren. Sånt ändrar man inte. Jag blir arg när någon sitter åt fel håll. Man kan ju inte bara flytta på bord. Någon ordning får det väl vara.
Jag vet att det är småsaker, men det riktigt kokar i mig när saker och ting inte är som de ska. Som de brukar. Som jag vill ha det.
Helt ärligt är det inget problem. Jag accepterar det och lever vidare.
Jag ser det mest som ett tecken på vem jag är i livet.
Den rutinerade studentmamman, thats me.
Det märks att jag är gammal på universitetet, inte för att jag är åldersmässigt äldre, för det är jag sällan, utan för att jag vet hur det ska vara. Jag vet hur man ska köa i matlådebunkern trots att ingen annan verkar förstå det. För så har man köat de senaste fyra åren. Sånt ändrar man inte. Jag blir arg när någon sitter åt fel håll. Man kan ju inte bara flytta på bord. Någon ordning får det väl vara.
Jag vet att det är småsaker, men det riktigt kokar i mig när saker och ting inte är som de ska. Som de brukar. Som jag vill ha det.
Helt ärligt är det inget problem. Jag accepterar det och lever vidare.
Jag ser det mest som ett tecken på vem jag är i livet.
Den rutinerade studentmamman, thats me.
Kommentarer
Trackback
