Student med barn

Det är något med vår familj och energi. Den verkar aldrig sina. I alla fall hos den minsta medlemen.

Och vill ni höra ännu en otrolig uppräkning av dagens bestyr?

Städa hela lägenheten, frukost, cykeltur till affären, storhandla, tagit ännu längre cykeltur hem från affären. Turfat. Ätit lunch, duschat/sovit middag. Handlat födelsedagspresent till min kära syster, lagat middag, tvättat och sövt barn. Nu minsann står marsipangörande för dörren. Mandlarna skållas i skrivande stund.

Och vet ni vad jag insett?
Att jag mår bra när livet ser ut såhär. Då kan jag njuta.
För inget av det vi har gjort idag, har vi måstat. Men vi har gjort det ändå.


Men imorgon, då ska vi bara gå i kyrkan och kanske göra lite påskgodis men sen inga stora äventyr.
Då ska vi vila.

Idag har vi;

Ätit grötfrukost, kollat på bolibompa och lekt, vikt en himla massa tvätt, gått i kyrkan, ätit våfflor, promenerat, handlat, ätit lunch i lugn och ro,  tagit en cykeltur, grillat mellis vid sjön, cyklat hem, lagat middag, ätit gott, tagit familjebad och sövt en liten kille.

En riktigt mysig dag som inte alls varit så stressig som man kan tro, utan en helt vanlid dag. En ledig dag.

Imorgon börjar studier och dagis igen och vi kör på!

Men först, ett glas vin och lite Play-tv.

Lillkillen har börjat på dagis. Det är stort. Och läskigt.
Mest för oss föräldrar. Plötsligt måste vi släppa på kontrollen.
Men jag tror det gör honom gott. Han är trygg och trivs med att vara med andra barn.
Och så är det bra att hans föräldrar kan bli klara med sina studier snart också...

Under fastan äter vi vegitariskt. Det är gjort att vi har börjat göra listor med middagsrecept. Det är sjukt bra. Och skönt. Äntligen slipper man "vad ska vi äta idag-ångesten". Och när vi ändå är igång så storhandlar vi till flera veckor. Sjukt najs! Det bästa vi gjort på länge!

Vi hade en lekdag medans pappan var på interjvu.



Byggde lego. Mamman fick en idé.




Kanske skulle man klä in legolådan i tyg?



Det blir ju så mycket lekvänligare då.



Jag valde samma tyg till lådan som till Folkes lekmatta som var ett tidigare projekt.



Det var både spännande att sy med symaskinen och att leka i lådan. När vi sydde ansvarade Folke för att trycka på backknappen. När jag nålade skickade han nålarna försiktigt, en och en. Han inventerade sylådan noga. Det brukar vara lösningen till att få arbeta. Att inte göra det ifred men att integrera lillen i det man gör. Det blir mycket lugnare då. Ta till sig istället för att skjuta ifrån.



Och tänk så mysigt vi har det.

Du som inte längre är hel...

Jag fick skjuts hem från skolan av C och L. Men när jag skulle kliva av och stänga dörren så hamnade tummen på något sett mellan dörren och karmen. I kläm så att säga. Beklämmande. För jag menar, hur många gånger har man inte lyckas stänga en bildörr utan kött och blod emellan?

Blodet forsade och en stund senare gjorde det groteskt ont. Tydligen sa jag något om att det gjorde mer ont än att föda barn men det förnekar jag nu. Maken gjorde ett förband som lovprisades på vårdcentralen.

Tummen verkar i allra högsta grad hänga med, med tanke på graden av smärta den åsamkar mig.

Jag är ändå tacksam att det inte var en en allvarlig billkrock jag var med om och att jag har fina grannar som barnvaktar, tack E och A. Den fantastiske maken hade förresten bakat semlor tills jag kom hem. Jag uppskattade dem först senare.

Det här fick jag av mitt hjärta idag. Han har sin hand på mitt hjärta.


Jag inser att jag kommer att älska varenda pyssel han någonsin gör och tar med hem!
Varenda smörkniv och varje grytlapp. Pappersängel och Teckning. Allt blir ett konstverk i mina ögon.

Vi har ingen TV.

Ja du läste rätt. Vi har ingen television. Vi tittar inte på TV.

Vi tittar på TVprogram. Men det gör vi på nätet. Och kanske säger du, men det är ju samma sak?
Nej. Det är inte samma sak. Vi är aktiva tittare, vi väljer själva vad vi ska se. Vi låter oss inte dras med i någon potatismentalitet där TV går på medans vi är passiva och äter chips.

Vi väljer våra program, oftast ser vi på SVT, alltså utan reklam. Och när programmet är slut, börjar inget nytt.

Det är faktiskt bara skönt. Kanske vore något att testa? Snart börjar ju fastan och då är det inte så tokigt att testa att avstå från något som kanske inte är så bra.

Man kommer inte till himlen för att man inte ser på TV. Man blir inte en bättre människa men man mår kanske lite bättre.

För vad skulle du göra de där timmarna när du inte sitter framför TVn? Och blir det alltför tråkigt kan du ju alltid titta på Play?

Idag har vi åkt och åkt och åkt i min barndoms puklabacke. Oj vad roligt! Och vi har åkt rutschelkana i trappen, lekt med bilar och duplo.

Igår var vi nästan ensama på IKEA innan vi åkte till kusinerna och röjde lite.

Imorgon är planerna julfix och rätt vad det är, är det julafton!

Jag hittade mina fleecepojkar bland kyrkbilder och annat.

Sugen på lite bistånd? Kanske ge en hjälpande hand? Har du mycket, någon annan litet?

Kolla in till exempel Musikhjälpen och Matkassen.

Det gör jag.

Eftersom vi bor i Bostadens område så är våra gångbanor och gårdsplaner varken sandade eller grusade. Det uppskattar vi som åker snowracer.

Bredvid, på HSB däremot, oj vad de grusat våra planer!

Vi åker varje dag. Ibland trillar vi av, men då lär vi oss saker...


Folke har inte riktigt greppat det där med att hålla i sig ännu. (hah)

Jag ställer mig frågan, "var la jag nu min telefon?"

Hmm... Letar.

Känner i fickan. Nej. Tittar på bordet. Nej.

Kanske vid sängen? Nej.

Nej just det. Jag la den ju bakom ryggkudden i soffan, för det tyckte jag var en bra plats. Perfekt för en telefon.

Slickepotten? Var är den? Jo just det. Den brukar jag ju förvara under babygymet. Och ja, letar du efter ett glasunderlägg så kolla i puffen. Tejprullar, de ligger bäst i någon annans skor.

Stressar du till skolan och letar kalendern? Kolla under soffan.

Ordning och reda. Var sak har sin plats.
Vem sa att det måste vara logiskt?

På min Diaspora (vilket är det nya Google+ som är det nya Facebook) hade maken publicerat:



Vi älskar Elin Lockneus.

Ja jag säger då det! Vilka grabbar!
Och ja, jag måste bara få skryta lite!

Såg första avsnittet av Julkalendern imorse under täcket. Vi tittade på telefonen, det var lite för liten bild för att se ordentligt. Den verkar vara snyggt gjord och spännande. Jag ser fram emot fortsättningen. Men då tror jag att jag får ta täcke, man och son med mig till soffan till datorn istället.

Gissa vem som blev gladast över att det plötsligt fanns ännu fler lampor hemma?

Oj vad här ska tändas och släckas!

Vi har varit ute på resa. Hälsat på mormor och morfar. Dit hittar mamma.

På vägen dit mådde lillkisen inte så najs. snarare bajs. Men på vägen upp var det bättre. Då hade vi det mysigt och trevligt!

Fyra pojkar i ettårsåldern trängdes kring en bok med traktorljud.

Åtta vuxna trängdes kring ett bord med fikabröd.

Vi har helt enkelt varit på ettårs kalas. Kuligt värre!

De flitiga öppna förskolan besökarna är på radio och med i tidningar.

Har varit hos tandläkaren. Lagat en tand. 1009 kr för 10 minuter. Man blir ju imponerad av taxan. Och lite rädd för att få fler hål.

Tog ingen bedövning, det gjorde inte heller så farligt ont. Är man tuff så är man!