Student med barn

Idag när jag slog på Lars Winnerbäck började Folke dansa vid bordet.
Det är min kille det!

inte röra...

En nyfiken lort hängde över badkarskanten och spanade på mig när jag duschade. Han blev blöt och fick också duscha.



Sen var han så snygg i sin morgonrock att vi fotade lite!



Blixt är lite jobbigt,



men oh så spännande!

Idag på Coop blev jag stoppad av en dam som tittade på mig och sa; "Men vilken fin kjol du har".

Och jo. Den är lite höstig. Och fin. Och välanvänd.

Men tänk vad skillnad en liten kommentar gör i det annars så socialt torra och kalla klimatet!


Jag mötte också en bekant. Hejjade försiktigt och fick ett förvånat men väldigt vänskapligt svar som också var glädjande.


Ibland är det de små detaljerna som gör skillnad!

att min telefon vore samarbetsvillig så jag skulle kunna skicka bilderna från den till min dator (eller rent av blogga från telefonen), då vore jag lyckig.

Men nu är det inte så väl. Bilden var sjukt snygg från en avlägsen plats men en snygg liten kille med vind i håret. Den bilden får ni inte se utan jag får helt enkelt bara berätta, att vi (jag och F) varit i Norrflärke, denna metropol och hälsat på Pappan i familjen tillsammans med sina arbetskamrater i ett stort hus som gav oss huslängtan igen.

Nu är vi tillbaka i Ume igen, det är skönt med gångvägar istället för landsväg men tråkigt att pappan sliter i skogen som är så avlängsen att inte ens mobiltäckningen har hittat dit.

Men snart är det höst och termin igen och vi längtar så!

Men du glömde nåt här, mamma!



Den här...

Idag har vi lagat lasagne. Eller ja, jag.



Andra har haft annat för sig.



Rivna morötter funkar ju med nästan allt.



Många grönsaker förlorar ju näring när man kokar dem men visste ni att tomater blir nyttigare av att kokas? Och att om man kokar sura saker som tomater i gjutgärnsgrytan så järnberikas maten? Dubbelt så nyttigt alltså!



Och gott!



Kylskåpet har man aldrig för sig själv längre. Inte heller diskmaskinen.

Idag har vi varit iväg till Hälje Gård och köpt lokalprducerad ost, korv, glass och köttkrydda. Planen var loppis också men de hade stängt så vi fick åka hem utan prytlar. Pappan åker imorgon så då blir vi ensamma igen. Sicken tur att vi har goda vänner nära!

Tur att Folke börjar lära sig att gå med sin egen vagn!

Lära gå, kan själv! from Elin Lockneus on Vimeo.

Det gör mig glad!



Det är mysigt!

Äntligen har våra goda vänner flyttat tillbaka lite närmare oss!



Då kan de här två söta små umgås mer!



Nu är de båda på lite samma nivå i alla fall. Annat var det när F just lärt sig rulla och L just lärt sig gå.

Just nu gör F nästan inget annat än att ställa sig upp mot saker och gå omkring.



Plötsligt kan han undersöka alla spännande saker som finns på bord i hyllor.



Och flörta lite såklart...

Eftersom tvätten hängde i vardagsrummet så passade vi på att ha det som koja!



Vi leker ofta kurragömma här hemma,



Det är spännande. Jag kryper och gömmer mig och Folke letar.

Eh, mamma sa att jag skulle plocka ur disken...



Så jag gjorde det...

Ställ inte handväskan på en parkering och åk därifrån igen. Det blir så himla mycket oro och ståhej kring det hela. Om du mor förmodan skulle göra samma misstag igen, håll i hatten och lita på att Gud är god. För de flesta människor är snälla och vill inte stjäla dina fyra kronor, två tamponger, lite blandade kvitton och din lånetelefon från Telia.

Lille F råkade just äta sin första godis. En liten 70% chokladlins från Åre Choklad. Värre kan man ju börja. Men den verkar ha varit god med reaktionen som följde. Från och med nu kan vi nog inte ha några skålar framme av liknande slag. För godis är inget för små pojkar som F.

Men en sak är säker. Killen har smak!

Det verkar vara den tävling som utspelar sig i spjälsängen. Och hur länge klarar mamman innan hon blir vansinnig och inte orkar mer verkar vara en deltävling. Det blir alltid sovakrångel när livet förändras. Inte så smidigt när vi hela tiden ändrar vardagen.

Men till slut vinner ändå föräldrarna och Johnny B.

Natti Natti lilla vän!

Det är inte för inte som man måste vara två för ett barn. Man behöver varandra. Som gravid och som förälder. Mest hela tiden. Man måste vara ett team. Hjälpas åt!



Det är ganska bra uttänkt tycker jag. Det för oss samman!


Äntligen är den andra föräldern hemma och det gör oss alla glada!

För en och en halv guldpeng fick jag denna klassiker.



Sjukt retro och snygg!



Folke stoppar för tredje gången skallran i lådan.


Sedan blir han arg och ledsen att han inte kan få fram den.



Tur att hans mamma kan hjälpa honom så att allt blir bra igen!

Hos oss finns det en stor favorit. Kött. I alla dess former. Den lille har en stor kärlek för köttfärs. Det är det bästa han vet. Därför äter han mest köttfärs i olika former. Lasagne och Köttfärssås i all ära men här kommer receptet på en enkel babypaj.

Ingredienser:

100 g osaltat smör
1 dl vetemjöl
1 dl grahamsmjöl
möjligtvis en skvätt vatten

En rejäl klick smör
7 dl vatten
3 dl grädde
400 g älgfärs (eller annan köttfärs)
3 morötter (1 gulrot)
1 lök
(kantareller eller annan svamp)
2 tomater
Svartpeppar
Timjan
Oregano

5 dl gräddfil
2 dl riven ost

Gör såhär:

Gör pajdegen i matberedaren. Kör inte för länge bara tills degen precis blir en boll. Lägg i en påse i kylen.

Häll vatten, smör och grädde i en kastrull. (Fundera lite över bibelns matlagar om att inte koka kalven i sin moders mjölk) He i hackad lök, köttfärs, riven morot, hackad tomat och eventuellt annat gott såsom svamp. Jag hade både majrova och gulrot i min paj. Krydda lätt och glöm för all del saltet!

Låt allt koka i en halvtimme utan lock för att bli av med mesta möjliga vätska.

Ta fram pajdegen för att låta mjukna. Klä in formen och picka degen. Förgrädda i 225*, 10 minuter.

He ihop köttfärsröran och lägg en lager gräddfil över. Strö över osten och kasta in i ugnen, en halvtimme.

Låt svalna och stabba ihop sig något. Njut av pajen tillsammans med ditt barn och salta på din egen tallrik.

...hittar du här.

Vi har slängt ut vår tv. Eller ja. Vi äger ingen tv. Vi har lånat min systers gamla tjocka eftersom ingen har tjock tv längre. Men vi tittar inte på mycket. Så när vi köpte bil blev det ett byte. Nu ser vi bara på Play-kanalerna. Det är skönt. Aktivt tv-tittande där man själv väljer vad man vill fylla sitt sinne med. Ikväll blev det en konsert med Fröken Maggio.

Testa du också? Vår lånade tv står ju i källaren om vi skulle ångra oss. Men den blir nog stående där. Lilla killen ska ju ändå inte se på tv. Och vi har ju inte tid. Vi gör annat istället. Dessutom är det bra för studiemotivationen. Och kreativiteten. Man kan ju spela piano istället. Eller läsa en bok. Eller pyssla lite. Sy nåt. Eller bara vara.

Länge leve varandet. Länge leve levandet.

...stod det skrivet på min datorskärm när jag 16 år gammal flyttade 67 mil hemifrån.

Nu har jag bytt upp mig från Stationär till Laptop till Mobil.

Om två dagar får jag celebert besök som rör bloggen och det blir spännande. Av detta skäl har jag städat och röjt lite på ytan. Den dagliga röran, den städar jag ju alltid undan, men inredningen har liksom inte blivit gjord ordentligt. Så jag tar tillfället i akt och röjer den stora.



Det har satts upp saker på väggarna och min kärlek till betong har inte blivit större direkt.



Älgen Gösta innehar fortfarande hedersplatsen.

Man kan inte mer än hålla med Clara Lidström det hon skriver här .
Därför lägger jag ut några bilder på Far och son. De behöver ju tid för att knyta an lika mycket som mor och son. Vi ska försöka dela lika på föräldraledigheten. Men just nu är det mycket mamma, lite pappa. I Höst kommer det nog vara tvärtom. Det är tur.



Vid Storulvån.



I tältet.



På vandring.



Och är det inte mer än rätt att om jag burit den lille i nio månader så kan Pappan få bära i några dagar? Men de nio månader som pappan fick bära det mesta andra så får mamman bära allt annat i några dagar.

Och visst är de väl söta?

Vi går på livets väg...



On Gods highway...



Livets vatten flödar fram...



Och tryggare kan ingen vara!

Jag, Lillen och Oscar har fjällvandrat i vått och torrt. Vi gick närmare 50 km mellan Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. Att gå mellan stationer rekomenderas starkt. Vi sov i tält och lagade vår egen mat vilket drog ned kostnaderna lite. Men helt gratis är det inte om man vill ha tillgång till torkrum, dusch, bastu, kök, skötbord och allmän service. Det är skönt när man går med liten plutt!

En kväll gick vi och lade oss uppe bland molnen. En morgon vaknade vi i en sjö. Växlande väder och känslor men såhär i efterhand är vi glada och nöjda efter vårt lilla äventyr. Vi har lärt oss att vi måste ha en bättre bärstol, rejälare kläder till den lille killen och kanske lite mer varierad mat. Men i övrigt var det helt klart ett vinnande koncept!

Efter vår lilla semester är jag och lille killen nu tillbaka.

Jag hade tänkt dela med mig av några bilder från fjällen men eftersom min Samsung Galaxy SII bestämt sig för att strejka idag så blir det inget av den varan.

Varför får jag alltid Telias måndagsex av telefoner?

Jag bävar inför den kamp jag återigen verkar måsta föra för att få en telefon som i alla fall klarar av att hålla sig vaken i några minuter...

Putte i blåbärsskogen from Elin Lockneus on Vimeo.

Vem är det som sitter där mitt i skogen? Som Guds strålkastarljus faller på?



En liten pojke!



Som äter något!



Han äter blåbär!



Mums vad gott!