Student med barn

Far och farmor, de bakar Ostkaka istället. Inte helt tokigt.

Gissa vad han säger?


Lampa!

Min make vad snäll och installerade något som tog bort all reklam på internethemsidor. Problemet var då bara att jag inte längre kom in på Blogg.se. Kanske för att de lever på reklam. Det vore inte så tokigt att ha sin egen blogg, att bli indiebloggare. Men tiden och energin går nu åt till annat.

Idag har vi åkt och åkt och åkt i min barndoms puklabacke. Oj vad roligt! Och vi har åkt rutschelkana i trappen, lekt med bilar och duplo.

Igår var vi nästan ensama på IKEA innan vi åkte till kusinerna och röjde lite.

Imorgon är planerna julfix och rätt vad det är, är det julafton!

Hoppsan...

Jag hittade mina fleecepojkar bland kyrkbilder och annat.

Sugen på lite bistånd? Kanske ge en hjälpande hand? Har du mycket, någon annan litet?

Kolla in till exempel Musikhjälpen och Matkassen.

Det gör jag.

Imorgon går tåget. Luciatåget.

Vi på teologprogrammet passar på att vara konfessionella. Vi går ut med glatt budskap och evageliserar lite bland humanisterna.

Vi har nog tillochmed en andakt innan vi börjar och högskoleverket kan inte göra något åt det! För vi gör det frivilligt och av oss själva! (Högskoleverket har nämligen bestämt att det bara är vetenskapens och upplysningens Gud man får hålla av och lära ut på ett universitet. Så det så.)

Eftersom vi bor i Bostadens område så är våra gångbanor och gårdsplaner varken sandade eller grusade. Det uppskattar vi som åker snowracer.

Bredvid, på HSB däremot, oj vad de grusat våra planer!

Vi åker varje dag. Ibland trillar vi av, men då lär vi oss saker...


Folke har inte riktigt greppat det där med att hålla i sig ännu. (hah)

Det kan man kalla dem. Rullader med mögelost (ja det heter så) och brie. Lät bättre än det blev. Osten emigrerade till varmare platser. Låg och stekte.

Idag bjöd vi in lite vänner på julfika. Himlars trevligt. Helt klart värt ståhejet innan. Och jag tänker såhär, bakat hade vi ju gjort ändå. Och städat, ja det var minsann på tiden. Utemöblerna, ja de har vi inte i vardags till vardags men det krävdes ingen större kraftansträngning för det.

Barnen spelade fyrhändigt och höll stämningen uppe.

Det gör vi gärna igen!

Jag ställer mig frågan, "var la jag nu min telefon?"

Hmm... Letar.

Känner i fickan. Nej. Tittar på bordet. Nej.

Kanske vid sängen? Nej.

Nej just det. Jag la den ju bakom ryggkudden i soffan, för det tyckte jag var en bra plats. Perfekt för en telefon.

Slickepotten? Var är den? Jo just det. Den brukar jag ju förvara under babygymet. Och ja, letar du efter ett glasunderlägg så kolla i puffen. Tejprullar, de ligger bäst i någon annans skor.

Stressar du till skolan och letar kalendern? Kolla under soffan.

Ordning och reda. Var sak har sin plats.
Vem sa att det måste vara logiskt?

Det går en bro från tro till ro.




Det finns en väg till himmelen,

Den vägen börjar här, den börjar nu.
Vart än den går, den går till Gud.

Bara så att du vet!

Ännu ser vi en gåtfull spegelbild;
då skall vi se ansikte mot ansikte.

1 kor. 13:12

På min Diaspora (vilket är det nya Google+ som är det nya Facebook) hade maken publicerat:



Vi älskar Elin Lockneus.

Ja jag säger då det! Vilka grabbar!
Och ja, jag måste bara få skryta lite!

...men inte händer det väl mig?

Idag gick vi ut i kyliga morgonluften och luftade oss. Folke tittade på fåglarna, katten och hundarna. Åt sten, pekade på en bil, sa bil och spanade in solen, sa lampa.

Har du något ätbart eller litet som ska ges bort?

Ge bort det i en papperspåse!

Jag har en hobby. Att slå in paket. Tyvärr gör jag det alldeles för sällan.
Men det här gör inslagningen roligare!

Flatebö design har gjort en fin illustration av hur du gör.

Då har du inte sett min mamma och pappa!

Idag har Folke lärt sig bygga torn idag och stapla klossar.



Men vad är det här? Är det månne en julklapp? och till vem? Jag kommer ihåg hur jag som liten slog in mina leksaker och gav bort som julklappar. De som fick dem kanske inte uppskattade dem fullt så mycket som jag.

Pizza med brie. Kan det bli godare? Ha gärna färska champinjoner också. Det passade bra ihop. Egen deg, egen sås. Skinka, ost och lite annat smått och gott! Och det viktigaste av allt! Grädda på sten i ugn.



Man kan säga att det gick hem. Oscar tyckte jag lät som en matlagningsprogram när jag propagerade för att Folke skulle få smaka på alla råvarorna innan vi tillagade dem.

Såg första avsnittet av Julkalendern imorse under täcket. Vi tittade på telefonen, det var lite för liten bild för att se ordentligt. Den verkar vara snyggt gjord och spännande. Jag ser fram emot fortsättningen. Men då tror jag att jag får ta täcke, man och son med mig till soffan till datorn istället.

43 sidor redan, Elin. Vart ska detta sluta?

Vart är vi på väg?

Och hur ska det gå?

Jag har redan spräckt minimigränsen och är långt ifrån klar.
Stackars den som ska läsa min uppsats till nästa seminarium...