Student med barn

Idag var vi i kyrkan. Efter överlåtelsebönen som man ber tillsammans brukar syndernas förlåtelse komma. Men idag fick vi ingen förlåtelse. Inte heller talades det om synden. Och jag blev ledsen. För varje dag gör jag fel. Det gör säkert du också. För mig är det viktigt att inse att jag faktiskt gör fel ibland. Det blir inte som jag tänkt mig och inte som Gud tänkt sig. Det blir fel och vi vänder oss bort ifrån Gud. Då behöver vi vända oss tillbaka till Gud, komma som vi är och bli förlåtna.

För när man är förlåten, då kan man börja om.

För mig händer det dagligen.

Det märks särskilt som mamma. Jag gör fel och det blir tokigt. Men får jag då bara erkänna det, utan att någon klankar ner på mig utan accepterar mig och förlåter mig, så kan jag börja om. Och då är det så mycket lättare att vara människa.

"Det finns ingen synd" säger de i filmen Så som i Himlen. De har fel. Det finns synd, visst är det synd, men vad ska vi göra åt det?