En andakt och två mässor senare...
Att läsa om kyrkoarktektur jämfört med dogmatik är som att läsa en skönlitterär bok, eller nej. En skvallerblaska. Som att se på en komediserie istället för ett tungt drama. Det ställer inte mig och min tro inför svåra ställningstaganden. Det är bara roligt. Skönt med lite ytlighet ibland!
Du underskattar inkarnationen Elin när du pratar om ytlighet! En välbyggd kyrka undervisar om och pekar på Kristus, precis som tornet drar blickarna mot himlen. Innan folk kunde läsa var kyrkokonsten och det hörda ordet allt de hade att gå på!! Står det inte dessutom att Guds Ande fyllde hantverkaren som ansvarade för bygget av tabernaklet - får Gud leda våra kyrkbyggen taler byggnaden också!! Vi har i min kyrka t ex 15 tavlor av en holländsk konstnär som målade och SKÄNKTE dem till församlingen på en andens ingivelse vid ett tillfälligt besök: Vad säjer inte det om Guds underbara verk ibland oss än idag!!
Hej Gunvor!
Jag menar inte att ytlighet är dåligt på något vis. Det kan bara vara omväxlande. En del böcker vi läser är så tungbläddrade men kyrkoarkitektur känns bara så nytt och fräscht att läsa om. Det kan vara faschinerande och utvecklande och kan förändra min syn på tillvaron, men när jag läser om vilka kännetecken barockens kyrkor har så handlar det ju inte främst om Jesus som annat kan göra. Och när det handlar om Jesus och evangeliet, då måste jag vara uppmärksam och lyssna noga, då kan hela min teologiska byggnadsverk ställas i gungning.
Jag menar inte att kyrkobyggnader är oviktigt, då hade jag ju inte lagt ner så mycket energi på dem. Det är ju bara det att det finns viktigare saker. Kärnfullare saker som är det jag bygger hela mitt liv på. Kyrkobyggnaden är ingen grundsten. Evangeliet är en grundsten. Jesus, synd och nåd är grundstenar. Kyrkobyggnaden är lite utav en spira på toppen. Eller Kanske en kyrktupp? ;)
