Synd om mig.

Hur kommer det sig att det PM jag ska läsa är på 16 (!) sidor och inte de begärda två? Är det för att jag själv överskred budgeten och lämnade in fyra sidor? Straffar verkligen synden sig själv så fort? Och kan det räknas som synd att göra mer än man ska? Är inte det bra? Tur att jag läser om Nåd så jag kan få klarhet i detta.

I övrigt är det inte så synd om mig. I helgen fick jag höra att vi inte lever syndigt eftersom vi är gifta. Men syndiga är vi alla. Vi gör inte alltid allting rätt. Men vi är förlåtna och det är kanske tur! Eller Guds skicklighet. För att han själv valde att ta vårt straff. Dö vår död. Besegra döden. Inte illa pinkat direkt...

Simul justus et peccator.
Samtidigt rättfärdig och syndare, det är vad jag är.

Du med, och jag med. Jag med och du med. Och som min käre vän Sivan brukar sjunga; "Fariseer är vi allihopa, allihopa, allihopa."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0