Skräckblandad rädsla...
Idag cyklade vi upp på Ersboda, Parveln och jag. Varför ska man alltid ta bilen när man kan få motion tänkte jag och trotsade regnet och motvinden. En cykelkärra är inte det mest aerodynamiska man kan släpa efter en cykel men vi höll modet uppe. Men sen.
Väl framme skulle jag köpa en cykelhjälm av demonstrerande Ambulansman, det var planen. Och lilla killen blev livrädd. Det har aldrig hänt innan. Han har alltid varit positiv till okända människor. Kanske ville han rädda mig från cykelhjälmen (han gillar inte riktigt sin) eller så ville han skydda mig från farbrorn. Eller så var han bara trött efter öppna förskolan. Vem vet. Men hemskt var det i alla fall.
Nu när han ligger och sover gnyr han till lite då och då. Det kan vara traumatiskt, det där med shopping.
jag fick i alla fall en guldfärgad cykelhjälm justerad efter mitt huvud och den ska jag stolt bära.
Lillkillen blev en erfarenhet rikare.
God natt!
Väl framme skulle jag köpa en cykelhjälm av demonstrerande Ambulansman, det var planen. Och lilla killen blev livrädd. Det har aldrig hänt innan. Han har alltid varit positiv till okända människor. Kanske ville han rädda mig från cykelhjälmen (han gillar inte riktigt sin) eller så ville han skydda mig från farbrorn. Eller så var han bara trött efter öppna förskolan. Vem vet. Men hemskt var det i alla fall.
Nu när han ligger och sover gnyr han till lite då och då. Det kan vara traumatiskt, det där med shopping.
jag fick i alla fall en guldfärgad cykelhjälm justerad efter mitt huvud och den ska jag stolt bära.
Lillkillen blev en erfarenhet rikare.
God natt!
Kommentarer
Trackback
