Är det vad man kallar söndagsångest?

Sitter på badrumsgolvet med ett litet utmattat knyte i famnen. Hud mot hud och i bara blöjan. Nyduschad men inte fräsch. En liten kille använder sin sista energi för att ta sig fram till mig innan han somnar helt färdig i mina armar. Lilla plutten. Det är inte lätt att var sjuk.

Idag mår han bättre. Han hade nog ätit något tokigt. Men det blev en tung natt. Tur att vi var två! Tyvärr fick Oscar sova på soffan då lilla killen sov i vår säng. Fast han sov nog kanske bäst, trots allt.

Och tanken slår oss, kommer det vara såhär om 17 år också? Att vi sitter, hela familjen i badrummet och tar hand om våran lilla kille som mår dåligt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0