Matvägrar'n.

Idag gick frukosten inte ned för lille F. Det har ju gått så bra tidigare?
När Pappan är borta börjar lillen matvägra. Jag vet inte vad det är. Men det är fruktansvärt jobbigt. Det blev en gråtande promenad (som tur var inte alla fem kilometerna) och när vi väl var hemma så fick det bli en andra frukost. Som tur var gick den ner.

Men det är jobbigt att bråkas. Det är också jobbigt när rutinerna rubbas. Vi vet ju att det blir bäst när det äts när man är hungrig och sovs när man är trött. Att äta när man är trött och sova när man är hungrig är ingen bra idé...



Här matvägrar vi inte alls. Här myser vi i stugan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0