Student med barn

Det är något med vår familj och energi. Den verkar aldrig sina. I alla fall hos den minsta medlemen.

Och vill ni höra ännu en otrolig uppräkning av dagens bestyr?

Städa hela lägenheten, frukost, cykeltur till affären, storhandla, tagit ännu längre cykeltur hem från affären. Turfat. Ätit lunch, duschat/sovit middag. Handlat födelsedagspresent till min kära syster, lagat middag, tvättat och sövt barn. Nu minsann står marsipangörande för dörren. Mandlarna skållas i skrivande stund.

Och vet ni vad jag insett?
Att jag mår bra när livet ser ut såhär. Då kan jag njuta.
För inget av det vi har gjort idag, har vi måstat. Men vi har gjort det ändå.


Men imorgon, då ska vi bara gå i kyrkan och kanske göra lite påskgodis men sen inga stora äventyr.
Då ska vi vila.

Idag har vi;

Ätit grötfrukost, kollat på bolibompa och lekt, vikt en himla massa tvätt, gått i kyrkan, ätit våfflor, promenerat, handlat, ätit lunch i lugn och ro,  tagit en cykeltur, grillat mellis vid sjön, cyklat hem, lagat middag, ätit gott, tagit familjebad och sövt en liten kille.

En riktigt mysig dag som inte alls varit så stressig som man kan tro, utan en helt vanlid dag. En ledig dag.

Imorgon börjar studier och dagis igen och vi kör på!

Men först, ett glas vin och lite Play-tv.

Lillkillen har börjat på dagis. Det är stort. Och läskigt.
Mest för oss föräldrar. Plötsligt måste vi släppa på kontrollen.
Men jag tror det gör honom gott. Han är trygg och trivs med att vara med andra barn.
Och så är det bra att hans föräldrar kan bli klara med sina studier snart också...

Idag tog vi ett varv runt sjön och grillade lite och drack varm choklad.



Vi blev bönhörda för när vi kom fram var det perfekt grillglöd.
Hade vi inte varit religiös innan så hade vi blivit det idag.
Tack gode Gud för vårvintern!

Och tack farmor Anca för brallorna!

Under fastan äter vi vegitariskt. Det är gjort att vi har börjat göra listor med middagsrecept. Det är sjukt bra. Och skönt. Äntligen slipper man "vad ska vi äta idag-ångesten". Och när vi ändå är igång så storhandlar vi till flera veckor. Sjukt najs! Det bästa vi gjort på länge!

Det är en ynnest att få gräva sig en grop, lägga ut fällen och sedan surfa lite medans barnet sover gott i friska luften.



Och bara njuta lite!

Jag börjar känna mig gammal på universitetet. Jag är ju trots allt inne på mitt fjärde år nu. Jag har hittat min lunk. Mina rutiner. Min väg till universitetet och min plats i biblioteket. Den är jag så fäst vid att jag faktiskt kliver upp lite extra tidigt så att jag kan vara på UB just när de öppnar. Eller ja, en av de åtta. I värsta fall någon av de 12. Jag sitter alltid på hyllan. Gräddhyllan och inte bokhyllan.

Det märks att jag är gammal på universitetet, inte för att jag är åldersmässigt äldre, för det är jag sällan, utan för att jag vet hur det ska vara. Jag vet hur man ska köa i matlådebunkern trots att ingen annan verkar förstå det. För så har man köat de senaste fyra åren. Sånt ändrar man inte. Jag blir arg när någon sitter åt fel håll. Man kan ju inte bara flytta på bord. Någon ordning får det väl vara.

Jag vet att det är småsaker, men det riktigt kokar i mig när saker och ting inte är som de ska. Som de brukar. Som jag vill ha det.

Helt ärligt är det inget problem. Jag accepterar det och lever vidare.
Jag ser det mest som ett tecken på vem jag är i livet.

Den rutinerade studentmamman, thats me.

Folke läser Biblen. Det är ju sånt som ligger framme. Den här tyckte han var spännande med bilder och allt. Den vanliga är ju också rolig. Det går ju så lätt att bläddra i den.

Förra söndagen sa han kors i kyrkan. Vi pratar ibland om Jesus, det faller ju som naturligt när mycket i vårt liv kretsar kring honom.

Tycka vad man vill om det. Vi tycker i alla fall att det är bra.

Idag är det Fettisdagen, inte semmeldagen. Imorgon Askonsdagen. Då börjar fastan.
Jag läste i tidningen att semlan är det populäraste bakverket. Kanske för att vi bara äter det en gång om året. Vi hinner aldrig lessna.

För från och med imorgon är det avsaknad och avhållsamhet av olika slag. Vi väljer att fasta. Inte för att det gör oss till bättre människor, vi blir inte frälsta för det vi gör. Ingen kommer till himlen för att man fastar. Utan för att det känns som en tydlig följd av att leva i Jesu efterföljd.

Jesus dog för min och för din skull. Det är nog den häftigaste tanken om något. Att någon har dött för min skull. Gud blev människa och dog, för att rädda oss. Det var det enda sättet. Vi kan inte rädda oss själva. Vi är ju bara människor. Gud däremot, han kan grejer han.

Men i alla fall. Jesus led, jag vill pröva på lidandets väg. Inte för att det räddar mig från evig fördömelse men för att jag tror att det kan ge mig något.

Nu är det inte så att vi ska kostfästas, nej bevare mig väl.

I fastan kan man avstå från saker som kanske inte är så nyttiga för en, som kanske för en bort från Gud. Och om man då avstår från sådana saker, kanske man kommer lite närmre Gud i vardagen. Gud däremot, han förändras inte, men vi kanske gör det.

Hos oss ska vi avstå från sötsaker (kakor, godis, chips, läsk) , kött (industrikött, vilket betyder att vilt och fisk är tillåtet) och alkohol. På söndagar är det fest och därmed ingen fasta. Blir vi bjudna hemma hos någon annan, är det tillåtet och också om vi har gäster över. Fastan ska inte göra livet hopplöst och besvärligt. Men vi ska försöka hålla det så gott det går.

Förra året slängde vi ut TVn (nej, okej, vi bar ner den i förrådet) och den har inte sett dagens ljus från dess. Det gav oss mycket livskvalitet och vi diggar SVTplay.

Lillkillen förresten, han berörs inte så mycket av fastan, han äter ju varken godis eller dricker alkohol. Vegitariskt äter vi ju ibland annars också men lunchen kommer att fortsätta innehålla kött för hans del, precis som förrut. Han älskar ju blodpudding! Mackorna kanske kommer att ha leverpastej eller skinka också.

Ska du fasta i år? Och från vad?

Det syns faktiskt inte alls, men det här är min skolväg. Någon hade bestämt att från och med nu skottar vi inte den här vägen. Faktum är att det är en bilväg men drivorna av snön hade gjort den oigenkännlig. Kanske är det så att den är så osynlig och täckt av snö att inte ens de som skottar såg den. Kanske är den bortglömt fram till våren? Det vore ju himla tråkigt.

Vi hade en lekdag medans pappan var på interjvu.



Byggde lego. Mamman fick en idé.




Kanske skulle man klä in legolådan i tyg?



Det blir ju så mycket lekvänligare då.



Jag valde samma tyg till lådan som till Folkes lekmatta som var ett tidigare projekt.



Det var både spännande att sy med symaskinen och att leka i lådan. När vi sydde ansvarade Folke för att trycka på backknappen. När jag nålade skickade han nålarna försiktigt, en och en. Han inventerade sylådan noga. Det brukar vara lösningen till att få arbeta. Att inte göra det ifred men att integrera lillen i det man gör. Det blir mycket lugnare då. Ta till sig istället för att skjuta ifrån.



Och tänk så mysigt vi har det.

Gomorgon, gomiddag, gokväll!

Det är tabu, jag vet. Men vi var bara tvungna att testa att äta häst.
Det var gott, riktigt gott. En rejäl söndagsmiddag.



Den här killen åt tre portioner. Ojoj!

Han är så, vår son. Han tänker utanför lådan.



För vem har bestämt hur man bäst kör en vagn?
Kompisen som var och hälsade på idag, lilla L, blev arg. För så där kör man ju inte.
Men Folke tyckte att, det kan man väl visst göra, om den liks är tom.



Men ibland är han fyrkantig och tänker inom ramarna på lådan.

Glidarn tittar på Oscars oas i knäet. Gött!

Du som inte längre är hel...

Jag fick skjuts hem från skolan av C och L. Men när jag skulle kliva av och stänga dörren så hamnade tummen på något sett mellan dörren och karmen. I kläm så att säga. Beklämmande. För jag menar, hur många gånger har man inte lyckas stänga en bildörr utan kött och blod emellan?

Blodet forsade och en stund senare gjorde det groteskt ont. Tydligen sa jag något om att det gjorde mer ont än att föda barn men det förnekar jag nu. Maken gjorde ett förband som lovprisades på vårdcentralen.

Tummen verkar i allra högsta grad hänga med, med tanke på graden av smärta den åsamkar mig.

Jag är ändå tacksam att det inte var en en allvarlig billkrock jag var med om och att jag har fina grannar som barnvaktar, tack E och A. Den fantastiske maken hade förresten bakat semlor tills jag kom hem. Jag uppskattade dem först senare.

kokar en egen soppa på egen spis. Smakar av den lite.

Jag fick låna farsans kort ikväll grabbar, det är lungt.

Tja. Här sitter jag och chillar lite. Softar i lådan.

Det här fick jag av mitt hjärta idag. Han har sin hand på mitt hjärta.


Jag inser att jag kommer att älska varenda pyssel han någonsin gör och tar med hem!
Varenda smörkniv och varje grytlapp. Pappersängel och Teckning. Allt blir ett konstverk i mina ögon.

Jag och maken funderade tillsammans. Jag sa,
jag har ju inte hunnit blogga senaste veckorna.
Jag kanske ska sluta? frågade jag.

Då sa han;
Du har ju redan slutat?

och det har han ju rätt i.

Men ja. Det får vara en tillsvidare tid. Ni verkar ju fortfarande kika in här emellanåt, så jag får helt enkelt se vad det blir av det. Jag bloggar när det finns tid och lust.

Anledningen till att jag inte har hunnit är att jag läst på 150%. Någonstans måste man skala bort. Jag har valt bort de flesta fritidsåtaganden. Nu är det familj och studier som gäller för att få det att gå ihop. Vänner och Kyrkobesök vill jag inte välja bort.

På kvällarna när jag annars hinner blogga har jag troligast lagt F eller läst Bibel (ingår i kurserna och det är fantastiskt roligt och sporrande). Ibland har jag och maken tittat på ett eller annat program och någon kväll har jag somnat av utmattning vid 20tiden.

Eller?

Just nu går den här inlärningssången runt.

Hebrew Aleph-Bet song.

Jag håller alltså på och lär mig det hebreiska alftabetet.

Jag har idag registrerat  mig på terminens kurser. Tydligen skulle man gjort det igår, så vi får se när CSN vill vara så goda att låna mig pengar.

Jag ska i vår läsa tre kurser på 50%. För den som kan räkna blir det mer än 100%. Kanske låter det inte så smart men för att slippa läsa Grekiska igen så är det nästan det enda sättet. Och jag tror att dessa tre kurser blir mindre tuffa än att försöka skriva magisteruppsats och läsa grekiska igen år 2013.

Jag ska i alla fall läsa en kurs som heter "Bibeln i filmen". Låter inte så pjåkigt va?
Vi har fått en uppgift, jag ska inventera Youtube på filmer om Job, Jeremia och Jona.
Jag tror det blir en bra kurs, den går ju dessutom på kvällstid. Att vi dessutom förväntas läsa stora stycken ur Bibeln ser jag som gott. Sämre kurslitteratur kan man ha, alla gånger.

Förutom den ska jag läsa en översikts kurs på Gamla testamentet och Dogmatik.

Jag tror det blir en bra termin. Intensiv men bra.

Sen ska jag vara förälder också. Det ska jag se till. Strukturerade förmiddagar och eftermiddagar gör att mina tidiga kvällar blir givande. Jag studerar intensivt när jag gör det, och är ledig efter middagen.
Det upplägget har fungerat utan problem förra terminen och det krävs för att det ska fungera.

Men det är nyckeln till att vara student med barn.

Vi har ingen TV.

Ja du läste rätt. Vi har ingen television. Vi tittar inte på TV.

Vi tittar på TVprogram. Men det gör vi på nätet. Och kanske säger du, men det är ju samma sak?
Nej. Det är inte samma sak. Vi är aktiva tittare, vi väljer själva vad vi ska se. Vi låter oss inte dras med i någon potatismentalitet där TV går på medans vi är passiva och äter chips.

Vi väljer våra program, oftast ser vi på SVT, alltså utan reklam. Och när programmet är slut, börjar inget nytt.

Det är faktiskt bara skönt. Kanske vore något att testa? Snart börjar ju fastan och då är det inte så tokigt att testa att avstå från något som kanske inte är så bra.

Man kommer inte till himlen för att man inte ser på TV. Man blir inte en bättre människa men man mår kanske lite bättre.

För vad skulle du göra de där timmarna när du inte sitter framför TVn? Och blir det alltför tråkigt kan du ju alltid titta på Play?

Jag såg P3 Guldgalan igår. Det var bra. Det har gjorts så otroligt mycket musik under senaste året.

och ändå. Bara grabbar. Gubbar.

Inte en snippa så långt ögat kunde nå. Inte bland de som vann pris i alla fall.

Eller jo. en. Hon var med i ett band med sex killar och sa inte ett ord.

44 killar. Förtiofyra män och en kvinna.

För mig verkar det konstigt att ens denna kvinna vill satsa på musikbranchen.

Nu så!

Nu är kandidatuppsatsen inskickad.
När jag skulle göra de sista ändringarna krånglade Word och jag fick hela tiden starta om och göra om. Som tur var lyckades jag till sist spara och skicka in.

Så nu, mina vänner, är jag ledig tills nästa termin startar!

Nu är tentan inlämnad, uppsatsopponeringen förberedd. Nu väntar domens dag på Måndag (då går jag upp med uppsatsen) och tills dess är jag ledig.

Nu ska här bara mysas och gosas och has trevligt!

de vet minsann vad man gör med en mobiltelefon.
"Slide to unlock" och prata i luren.
Också i bankdosan pratar han. Men det är ju ingen som svarar?